04:30 Premiäreldning i vedspisen

Vår fina vedpanna.

Om inomhustemperatur: De flesta människor upplever en rumstemperatur mellan + 20-24°C som behaglig. Enligt de riktlinjer som miljö och hälsoskyddsförvaltningen har satt upp skall ingen människa behöva ha en rumstemperatur som understiger + 18°C"

Det här med inomhustemperatur var nog den största oenigheten jag hade med min mamma under tonåren. Jag vet inte hur många gånger jag skruvade upp elementen bara för att finna dem nedskruvade igen och igen. Så här i efterhand har jag svårt att tro att vi hade en temperatur på under 18 grader, men för min taniga tonårskropp kändes det som att jag mycket väl kunde vakna ihjälfrusen vilken morgon som helst. Nu, drygt 10 år senare, har jag flyttat in i mitt alldeles egna hus och först nu börjar jag förstå min mammas, för mig då, irriterande och irrationella beteende. 

Det är dyrt att värma upp ett hus, framför allt med direktverkande el, vilket vi fick göra i Å när vedspisen inte klarade av hela huset. Nu har jag ändå turen att ha flyttat in i ett hus med vattenburet värmesystem, med det menas att vi eldar i en vedpannan i köket som värmer upp vatten, som i sin tur strömmar ut till elementen och värmer upp huset. Och ved är betydligt billigare än direktverkande el, men det kostar ändå ett antal tusen per år och kräver sin arbetsinsats i både vedstapling och -inbärning samt eldande 2-4 gånger per dag. Missuppfatta mig inte, jag älskar att elda. Inte bara att höra det knastra i vedspisen och känna hur värmen sprider sig i rummet, utan även känslan av att själv ha kontroll över uppvärmningen av mitt eget hus. Det är något märkligt "empowering" i det; att med sin egen arbetsinsats kunna värma upp sitt hus och att se hur värmen blir till i motsats till att bara vrida på en termostat och betala en elräkning. 

Så här vackra är termostaterna här på Backgården.
De är säkert någonstans mellan 70 och 100 år gamla
och de har bara blivit vackrare med åren. 

Vackert ärgade.

Hur tror ni att den här plasttermostaten ser ut om 100 år, eller bara 15 år?

Hur som, så var det bristen på eldning som gav upphov till detta inlägg. Jag hade hört från lite olika håll och bestämt mig för att 1 oktober var ett bra datum att börja elda. Jag tyckte det var lika bra att sätta igång så sent som möjligt, eftersom vi med största sannolikhet kommer att elda nog så mycket under vintern för att tröttna på det, med råge.  

Dagarna gick och vi började närma oss mitten av september. Det hade blivit betydligt kallare utomhus - mycket kallare än vad som är vanligt för september - och detta kände vi av mer än väl inomhus. Termometern hade krupit ner och låg nu stabilt på 18 grader och trots att både yllekoftan och dubbla raggsockar hade åkt på vid det här laget, tyckte jag att vi borde kunna bita ihop ännu ett litet tag. Det var ju bara två veckor kvar till 1 oktober och även om det nu var på gränsen så hade temperaturen än att sjunka till under 18 grader - vi befann oss fortfarande inom miljö- och hälsoskyddsförvaltningens riktlinjer. Att bita ihop var precis det vi blev tvungna att göra under denna helvetesvecka - ordagrant(!) - annars skallrade våra tänderna i takt. Värst var det att kliva ur  duschen på morgnarna. Jag  har nog aldrig varit så osugen på att duscha och kliva upp ur sängen i hela mitt liv. 

Favoritsockorna.

När inte ens dubbla raggsockor och ofantliga mängder te lyckades värma mina frusna lemmar började jag starkt fundera på att skicka ett mail till miljö- och hälsoskyddsförvaltningen i syfte att uppmana dem att se över sina riktlinjer. Inte kunde det väl vara ok att låta människor leva under dessa förhållanden?   

Så en kväll hade temperaturen fallit från 18 till 17 grader. Det var fortfarande en vecka kvar till 1 oktober, men utan miljö- och hälsoskyddsförvaltningens riktlinjer i ryggen hade jag inte längre några hårda argument mot Eriks eviga tjat om att börja elda. Ändå kunde jag inte låta bli att undra om vi inte kunde stå ut en vecka till? Jag menar, vad gör väl en grad hit eller dit? Som ni säkert redan har förstått, kan jag vara sjukt envis när jag väl har bestämt mig för en sak och av den anledningen svarade jag bara lite vagt på Eriks förfrågan om att börja elda redan nästa dag. 

Efter att ha värmt mina iskalla fötter på, min inte alltför glada, makes lår, lyckades jag huttra mig själv till sömns. Fem timmar senare, kl. 03:45(!), vaknade jag av Eriks väckarklocka. Han skulle på tjänsteresa och behövde ge sig iväg tidigt till Arlanda. Som den goda hustru jag är :), ville jag överraska honom med frukost. Ingen ska behöva göra sin egen frukost kl. 4 på morgonen för att sen tvingas sätta sig i en bil och köra 1 1/2 timme till Arlanda, i alla fall inte om man är gift. Så fort Erik hade hoppat in i duschen smög jag upp och kokade kaffe och bredde några mackor. Sen hoppade jag snabbt ner i sängen igen för att fortsätta sova. Jag kunde dock inte somna innan Erik fick se min goda gärning (så mycket för oegoistiska gärningar :)). Och när Erik sedan kom in i sovrummet för att ge mig en tackpuss för frukosten var jag helt klarvaken och tänkte att jag väl lika gärna kunde kliva upp. 

Brrrrr!

Medan jag tog mod till mig att krypa upp från under det varma täcket gick Erik över till termometern. Hans mun öppnades med ett sånt där litet plopp som man annars bara hör i film. Det kan mycket väl ha att göra med att hans läppar hade fryst ihop i kylan. Han vände sig sakta mot mig och sa kyligt, "Du är väl medveten om att varje streck på termometern indikerar 2 grader och inte 1 grad va? Wooopsi! Det betydde att det under den senaste veckan inte alls hade varit 18 grader, utan 16 grader(!!!). Och nu var det alltså 15, inte 17 grader. Jag gav upp; Vi behövde elda! 

Så, kl. 04:30, den 26/9 var det alltså dags för premiäreldning i vår vedspis. Veden sprakade och jag kunde känna hur den efterlängtade värmen spred sig i huset. När temperaturen hade nått 20 grader, svettades jag, trots att yllekoftan nu hängde på sin krok bredvid sängen och bara ett par raggsockor nu prydde min fötter. 

Min norska handstickade yllekofta.

Sedan dess har vi vaknat upp med en temperatur på 18 grader varje morgon, eldat upp det med en brasa till 20 och sedan inte behövt elda igen tills morgonen efter. Jag svettas inte längre vid 20 grader nu när jag vant mig vid ett mer normalt inomhusklimat, men det känns helt tillräckligt. Och så länge dagstemperaturen utomhus håller sig runt en 10 grader ska vi nog klara oss med en brasa per dag. Sedan lär vi nog börja öka upp antalet eldningar per dag till 2-4 ggr. Hoppas dock kunna sätta in en ackumulatortanken innan vintern och på så sätt hålla eldningen nere till 2 ggr per dag - bra både för miljö och plånbok. 

Nu ska jag passa på att njuta av de sista sprakande vedträna i brasan, med en kopp kryddigt chaite. På återseende!

Min favoritsjal, favorittekanna och favoritkopp (Stig Lindbergs Rosenfält).

Ser ni "eldtomten"?

Kattungarna är här

1 vecka gamla och inte större än en tesked.

Svea har full koll på de små liven.

Det är inte ofta hon lämnar deras sida nu för tiden. 

Två små helsvarta sötnosar blev det, troligtvis tjejer båda två.

Idag är de nästan 2 veckor gamla och har precis öppnat ögonen.