Med naturen som inspiration

Mitt kreativa hjärta tog ett glädjeskutt när jag insåg att vi skulle behöva göra om badrummet och trots att den resonliga magen försökt övertyga hjärtat om att det inte alls är roligt utan bara jobbigt och dyrt så har min hjärna gått på högvarv sedan dess. Den har vridit och vänt på badrummet, funderat på vilka färger och material som kan passa, vilken stil och vad som är bäst - dusch eller badkar... och så om och om igen! Vissa idéer har jag fått säga adjö till, trots att de varit helt fantastiska, antingen pga att de inte funkar rent praktiskt eller att de helt enkelt inte ryms i vår budget. Men vissa idéer har slagit rot och sedan växt till sig. 

Efter att ha hittat en helt ofantlig mängd inspiration på nätet, så mycket att jag tillslut kände ångest inför att välja en stil, så stannade jag upp och frågade mig själv; Vad är det egentligen jag vill att de här badrummet ska förmedla? Två ord kom för mig: Skönhet och Vila. Genast kändes allt så simpelt. 

Som hundägare spenderar jag mycket av min tid ute i skog och mark och när jag tänker efter; Är det inte just där som jag känner mig som mest rofylld och där som skönheten är som allra mest slående? Vattnet som glittrar och kluckar, gräset som kittlar mot benen, mossan som bjuder en att slå sig ner, grönskan som låter ögonen vila, färgnyanser på stigen eller på en sommaräng, himlen som ständigt skiftar färg och de gamla träden som med sina fåriga stammar minner om att allt har sin tid. Nog är naturen en vacker och mäktig inspirationskälla allt. 

Att ha naturen som inspirationskälla innebär för mig att jag (1) använder mig av naturens färgsättningar och strukturer, (2) använder material och inredning som är rejäla och hållbara och (3) så långt som möjligt använder naturliga material, alltså så lite plast och kemiskt framställda produkter som möjligt. De sistnämnda har inte varit lätta att hitta och letandet är ännu inte över.

Det är verkligen inte lätt att göra ett våtrum efter försäkringsbolagens krav samtidigt som man vill använda ekologiska och naturliga material. Bara att läsa om allt som behöver upp på väggarna och ner i golvet, så som våtrumsskivor, primers, fuktspärrar, tätskikt, ytskikt osv. gör att man blir helt matt. Börjar man leta efter naturliga och miljövänliga sådana, ja då blir man bara ännu mera matt! 

Jag känner redan nu att det här inlägget börjar bli allt för långt, så jag återkommer i ett annat inlägg om vilka material vi kommer att använda. Istället lägger jag upp lite bilder på ungefär hur jag har tänkt mig att badrummet ska se ut. Jag har använt mig av det jag hittat på nätet, "klipp & klistra"-metoden och powerpoint så det är inte de bästa bilderna, men det ger er i alla fall en idé av hur jag tänkt mig.

Skriv gärna en kommentar och kom med tips och idéer.

En ej skalenlig ritning, men ändå något att arbeta utifrån.

Långsida med pärlspontade och linoljemålade "skrubbar", vackra ojämna kakelplattor till brösthöjd, putsad vägg och ett rejält gjutjärns badkar

Kortsida med fönster. 

Långsida med toalett och handfat. Putsade väggar i två färger.

Kortsida med ytterligare förvaring

Renovera badrummet

I förra veckan var vi och besiktigade huset. Det kom upp massa småsaker som behöver åtgärdas, men inget vi inte förväntade oss - det är ju ändå ett gammalt hus. Några fönster och tegelpannor som måste ses över, skydd som behöver sättas upp mot yrsnö, panel som behöver bytas osv., men överlag var huset i toppskick. Det enda stora som kom fram var att badrummet behöver göras om - det uppfyller inte de krav som finns på våtrum idag. På ett sätt känns faktiskt som en bra grej. Jag menar det ger ju oss chansen att göra om det så som vi vill ha det, men samtidigt måste man ju ha i åtanke att badrumsrenoveringar är både dyra och tidskrävande - alltså inget man gör om i första taget. Man måste alltså vara helt säkert på hur man vill att det ska se ut innan man sätter igång. Så nu har jag spenderat åtskilliga timmar åt att leta badrumsinspiration på nätet och inte känner jag mig så mycket säkrare på hur jag vill ha det, men åh så mycket vackert det finns "där ute". Jag passar på att dela med mig lite så ni kan drömma med mig. Och kom gärna med era egna tips och idéer.

VÄGGAR & BADKAR

FÖRVARING

 DUSCHVÄGG

HANDFAT

Äntligen

Äntligen har köpet gått igenom och äntligen är vi med hus... eller kanske snarare med torp :) Jag har inte vågat skriva tidigare - budgivningen, besiktningen och förhandlingen har varit allt för nagelbitande - men äntligen, äntligen, äntligen är det vårt.

Torpet är från 1700-talet och kallades för Backgården när det fortfarande hade ett antal hektar land tillhörande. Fälten och betesmarkerna såldes dock på 1800-talet och ägs än idag av Wikhus Säteri. Men torpet, ja det är vårt! Och jag kan faktiskt tycka att det är dags att ta tillbaka namnet Backgården, med eller utan tillhörande land.  

Jag är så fantastiskt lycklig över att äntligen få flytta ut till landet och bo i hus. Känna att jag lever när veden måste huggas, fönstren kittas, golven såpas och äppelträden skördas. Just nu är det precis vad jag behöver - en hel hög med riktiga arbetsuppgifter! Större delen av min tid idag går åt till tankar och grubblerier som bara snurrar runt i huvudet utan någonsin leda till något konkret. 

Att det behövs arbete med ett gammalt hus, det är jag helt införstådd med. Visst kommer det att kännas tufft när hängmattan lockar men panelen behöver bytas. Å andra sidan är det en del av att bo på landet. Och mycket handlar om inställning, visst kan man känna lika mycket ro i att stå och kitta fönster en varm sommardag som att ligga i hängmattan - känna träet mot fingrarna, se hur solen slår mot det handblåsta glaset, känna lukten av nyslaget gräs och den sköna brisen i håret. Det mesta kan vara njutningsfullt bara man är närvarande i det man gör. Och jag känner det också som ett hedersfullt uppdrag att få äga ett så gammalt hus. Det har stått emot väder och vind i över 300 år och har sett generation efter generation födas och dö. Tänk så mycket huset har fått uppleva - alla människor som har nött på trägolven, som har eldat i vedspisen och som vaknat av solen som lyst in genom de handblåsta fönstren. För mig känns det därför mycket viktigt att få fram och bevara husets själ. Gysinge centrum för byggnadsvård beskriver det så väl:

"Den första dörröppnaren till god byggnadsvård är när man insett att gamla hus har mänskliga drag. De till och med byggdes ju med människokroppen som måttstock: I tum, i fot, i famn... Den andra är när man upptäcker inte bara kroppen, utan själen i huset! Glödande kvällssol i gnistrande handblåsta fönsterglas bildar mönster på skurgolven som när en vindbris går över vattenytan, handhyvelns spår på dörrspeglarna, värmen som dröjer sig kvar i en kakelugn och den iskalla "storfarstun" - som man helst undviker. 

Allt detta är tecken på att huset har själ och personlighet! När man upptäcker det känns det självklart att det måste finnas andra sätt att vårda den än det vanliga sättet med gipsskivor, roller och akrylatfärg. Precis som att alla människor inte passar i samma par glasögon eller samma skor är hus också individuella. Själen är skälet till att lyssna på huset innan man sätter igång att renovera"

Utifrån detta har jag valt att vi ska gå varsamt tillväga när det gäller att göra i ordning torpet även om det kliar så i mina fingrar. Kanske är det också en bra övning för mig - att låta saker få ta sin tid och känna hur det känns att leva med att allting inte är precis som jag vill ha det. Och att njuta av processen snarare än att stressa fram till resultatet.

Hur som helst har jag ändå börjat se mig omkring efter inspiration om hur Backgården skulle kunna tänkas se ut framöver. Visst är det jättevackra bilder i inredningstidningarna - vita romantiska rum - men är vitt verkligen det mest praktiska när man har hundar och katter och framöver förhoppningsvis även barn. Jag vill även att Backgården ska få sin egen unika charm och har därför försökt söka inspiration på andra ställen än i bara inredningstidningarna - närmare bestämt i Carl Larssons målningar.

Carl Larsson fru, Karin, var en djärv och kreativ inredare med en stark personlig stilkänsla. Med färger, nyskapande textilier och egendesignade möbler skapade hon ett av världens mest kända och personliga konstnärshem - Carl Larsson-Gården. Hemmet, som hon gav liv, avbildade sedan Carl Larsson och tillsammans skapade de motiv som präglat bilden av Sverige och som älskas över hela välden. 

Här kommer fler av Carl Larssons vackra bilder som jag tänkt mig använda som inspiration. Varsågoda och njut!

Att våga

Nu när det börjar luta åt att det faktiskt kan bli av att vi flyttar börjar både jag och min man att känna oss lite skakiga. Tankar bubblar upp och gör en osäker: tänk om det blir si, tänk om det blir så, tänk om det eller det händer, tänk om vi inte trivs osv. osv. Å andra sidan, vore det inte konstigt att inte känna så inför ett mer eller mindre livsavgörande beslut. Visst kan det bli så att vi inte trivs eller att det eller det händer men alla dessa problem är egentligen inte mer än hypotetiska sådana. Det går inte att tänka sig fram till svaren utan det enda sättet att få reda på om det blir så eller inte är att testa. Om man vill och tror på något måste man ibland ta steget ut och bara våga - även om det känns skitläskigt.

När vi var i Västerås inför husvisningen passade vi på att kolla in själva stan. I Vasaparken fick vi syn på en staty med hästar. Vanligtvis brukar jag inte alls bry mig om statyer, men det var något med den här som fick mig att vilja veta vad konstnären ville ge för budskap. Vi stod och finulade ett tag och läste sedan texten på statyn. Jag har klistrat in den nedan. Visst är den vacker och å så sann. Man skulle kunna se den som ett tecken? Vad tror ni?

Våga av Mats Åberg

Vi tvekar inför svåra beslut vi måste ta. Riskerna är stora; vi vet vad vi har men inte vad vi går till mötes. Vi vankar av och an på den trygga stranden men ska över till den andra okända sidan. Kan vi ens ta oss över dit? Floden kanske är för bred, för strid och vad väntar oss där?


Ni ser samma häst i flera sekvenser som en serieteckning. Först nosar hästen försiktigt på vattnet. Kliver ner, tvekar och kastar sig sedan ut i floden. Vid ett visst ögonblick ser vi den knappt. Den sammanblandas med vågorna, håller upp huvudet och tar sig med möda över till andra sidan där den kliver upp.


Vi lämnar, offrar det välbekanta och kastar oss ut i det okända, märker, förhoppningsvis, att vi kan mer än vi trodde. När vi kommer över till andra sidan frustar vi lyckligt och skakar av oss vattnet. Vi ägde i alla fall modet till förändring och växer i självtillit. Huruvida vi fann svaret eller lyckan är en annan sak. Den här skulpturen handlar inte om det, utan om att ta ett steg i livet; själv tänka och välja väg. Denna tankegång kan sammanfattas i ett ord; Våga. Det är det ordet som givit skulpturen dess namn och utformning. Barnen kan, innan de ens börjar fundera i dessa banor, använda hästarna som en lekskulptur. Klappa och rida på dem. Tids nog måste de våga." 


Mats Åberg, 2005 

Håll tummarna

Här kommer lite bilder på huset vi har lagt ett bud på. När jag klev ur bilen för att titta på huset visste jag på en gång att "här vill jag bo". Det var en sån där märklig men underbar känsla av att "komma hem". Det är verkligen ett fantastiskt litet torp byggt 1890. Tomten är tillräckligt stor för att jag äntligen ska kunna hålla några höns och kanske till och med ett par getter. Wiii! :) Runt huset ser man skog, betesmarker och åkrar så långt ögat når. Efter ca 1 km på en grusväg ner mot Wikhus Säteri kommer man ner till en båtplats vid Mälaren. Vore det inte fantastiskt att ha en liten eka att ro ut i tidigt på stilla mornar eller varför inte en vacker sommarkväll. Det är också bara en kvart in till Västerås vilket gör det fullt pendlingsbart för min man som jobbar kvar i Stockholm. Håll tummarna för att allt går vägen :)

Vikhus By 5, Ryttene

Tänk er ett saftkalas under äppelträdet en varm sommardag

... och med en härligt doftande syren i bakgrunden

Förråd som kan rymma både arbetsrum, vedbod, trädgårdsutrustning och hönshus

Farstun innan hallen

Köket med en vedspis en bit in till vänster. Vedspis är ett måste för mig!

Tänk att få krypa upp i en mysig fåtölj framför brasan i kakelugnen en kall och
ruskig höstkväll. Hunden nedanför fötterna, maken i fåtöljern bredvid och en
varm kopp te och en god bok i handen.