Prestationsångest

Efter tio dagar av prestationsångest tvingar jag mig nu att sänka kraven och lägger ut ett inlägg med bara bilder. Förhoppningsvis lyckas jag ta mig ur det här träsket och skriver något mer imorgon.

Kantareller för stekning.

Erik

Svea

Moses

Vira

Hallonsylt, lyckliga minnen och en fin vän

I majoriteten av mina allra roligaste och lyckligaste minnen finns min barndomsvän Sara alltid närvarande. Aldrig har jag haft så roligt ihop med någon annan. Vi hade en förmåga att driva våra föräldrar galna med timslånga telefonsamtal trots att vi spenderat hela skoldagen tillsammans. Liggandes på golvet i våra flickrum kunder vi ägna timmar åt att prata om kärlek (oftast olycklig sådan), skolan, killar och tonårslivets alla andra glädjeämnen och bekymmer, och allt detta med Scorpionsballader spelandes i högtalarna. Skrattat har vi gjort, ofta och mycket, så mycket att vi knappt kunnat andas. Vi har flamsat och festat ihop. Funnits där för varandra när den andra druckit lite för mycket och kräkts på en toalett. Rest ihop och upplevt världen tillsammans och alltid, på något konstigt sätt, råkat ut för äventyr. Stöttat varandra i motgångar och glatt oss åt varandras framgångar. Filosoferat om livet, gjort upp framtidsplaner, ändrat oss och ändrat oss igen. Sara, jag har verkligen dig att tacka för så många av mina finaste minnen. Jag hoppas du vet att jag älskar dig och alltid kommer att vara din vän vad som än händer.

Men hur kommer nu hallonsylten in i allt detta? Jo, det är så att Saras föräldrar, Christina och Tore, gör den mest himmelska hallonsylt jag någonsin ätit. Det har till och med hänt att jag drömt om den på nätterna :) Och idag var det dags för mig att göra min allra första egna hallonsylt. Erik och jag hade varit ute och plockat ca 1 1/2 l vildhallon och dessa varvade vi sedan med 3 1/2 dl socker i en kastrull. Efter två timmar hade de syltat till sig och kokades då på låg värme i 10 minuter. Sylten såg lovande ut, både färgen och konsistensen, och där utöver luktade den himmelskt. Men så kom eldtestet - fungerade den till pannkakor?

Redan vid första tuggan kände jag en varm känsla sprida sig genom min kropp. Att så många minnen kan göra sig påminda av lite hallonsylt; Minnen av alla de mysiga stunder jag spenderat tillsammans med Sara i hennes barndsomhems hemtrevliga kök, filosoferande om livet och ätandes nygräddade pannkakor med sylt. Och alla de gånger Christina skickat med en burk hallonsylt med Sara eftersom hon vet hur mycket jag älskar den. Smaker och lukter har verkligen en fantastisk förmåga att framkalla minnen och jag är så glad att jag välsignats med så många vackra sådana. Jag ser även fram emot att skapa fler minnen allt medan tiden går. Kanske kommer jag på ålderns höst även att minnas de stunder jag tagit fram pannkakslaggen och stekt pannkakor till barn och barnbarn - alltid serverade med hallonsylt. Och tro mig, jag kommer definitivt se till att skapa ännu fler fina hallonminnen tillsammans med min kära vän. Sara, det står redan en burk här och väntar på dig! 

Omklädda stolar

De här fina stolarna agerade caféstolar på Stockholms Central under 40- och 50-talet. Nu står de omklädda och förgyller vårt vackra torp. De var fina som de var men då gallonen på sitsarna hade börjat mögla fick det bli att klä om dem. 

När jag vände på sitsarna såg jag att tyget var ditspikat med nubb, vilka alla varierade i längd. Så mycket charmigare än dagens masstillverkade spikar. Att återanvända dem istället för att ta till häftpistolen kändes som ett självklart val.

Det vackra tyget hittade jag på en liten butik inne i stan. 

Så här fina blev stolarna! Tyvärr har jag ingen bättre bild eftersom kameran dog mitt i min "photo session", men det lär komma fler bilder på dem eftersom jag blir glad varenda gång jag ser på dem nu.

Hallonplock

Nyss hemkommen från skogen med en korg fylld utav vildhallon. Imorgon blir det till att koka hallonsylt och steka pannkakor - längtar! Utanför fullkomligt vräker regnet ner och jag hör det slå mot taket. Erik är i full färd med att tända kvällens brasa och nu knastrar det för fullt. Jag är lycklig!

I skogen här bakom oss, längs en gammal traktorstig finns ett helt band av vildhallonbuskar. Klänningen köpte jag på Myrorna idag för 60 kr - så fin och så skön.

Bara halva korgen kvar.

Erik och Svea.

Bollnäsfil, hemgjord musli och vildhallon toppade med honung - en himmelsk frukost.

Den enes ogräs den andres lycka

Hur kan man tycka att detta är ogräs?

Hos oss får gräset växa fritt, blommor och växter sprida sig lite som de vill och stigar trampas upp. Jag älskar den där lite vilda känslan av natur som inte låter sig tämjas. Den välansade trädgården kräver ofta mer arbete än den ger tillbaka i vila. Den operfekta trädgården däremot fungerar som en tillflyktsort, en plats där du är välkommen, precis så som du är. Ströva omkring, gå på upptäcktsfärd eller slå dig ner, vart du än vill, och bara njut. 

På framsidan vår sprider klövern ut sig i gräsmattan och varje morgon som jag kliver ut på bron och ser dem daggstänkta i gräset blir jag alldeles varm av lycka. Tyvärr behöver man även i den operfekta trädgården  kämpa lite mot naturen då och då om man inte vill att den ska ta över helt och när jag några veckor efter inflytt här på Backgården tvingades klippa gräset sved det i hjärtat när gräsklipparen trasade sönder de vackra små blommorna och lämnade en tråkig snaggad matta. Nu vajar klövern åter ute på gräsmattan och jag lägger mig ofta ner i gräset som för att hälsa dem välkomna tillbaka. 

Som ni säkert har förstått vid det här laget så älskar jag klöver och när vi flyttade hit gick jag ivrigt in på nätet för att söka information om hur jag skulle få dem att sprida sig i gräsmattan. Jag blev verkligen chockad när alla resultat jag fick upp på google var frågor och tips om hur man fick bort klövern från gräsmattan. Jag förstår verkligen inte, det är ju blommor och växterna som ger gräsmattan liv, som ger den dess själ. 

Jag klickade mig in på en sida som listade de vanligaste ogräsen i gräsmattan och tipsade om hur man kunde bli av med dessa (jag ämnar givetvis att göra tvärtom :)). Jag blev helt paff när jag läste listan, alla dessa vackra växter; klöver; tusensköna; smörblomma; ängsgräs; åkervinda. Klövern och tusenskönan är heller inte bara vackra, de är även bra för gräsmattan, då de ombildar kväve från luften för att sedan tillföra det som näring i jorden. Utöver det är de både slitstarka och tåliga mot torka. Och mossan, varför i all världen vill alla bli av med denna gudagåva? Den är ju fantastisk - mjuk under fötterna, gulnar inte så som gräs under perioder av torka och behöver inte klippas. 

Smörblommor pryder fikaplatsen under äppelträdet.

Moses njuter ofta bland Brunörterna.

Tusenskönorna är nog ändå min absoluta favorit. Lånad bild

Åkervinda. Lånad bild

Ängsgräs är nog bland det vackraste växter som finns när kvällsolen sänker sig över dem. Lånad bild.

Nä hos mig får ogräset gro som det vill, förutom nässlorna då som får hålla sig till utkanterna av gräsmattan, eftersom jag älskar att gå barfota. Folk må tycka att min gräsmatta är ovårdad, men den har åtminstone en själ och den gör mig lycklig!

Effektivitetsplanering eller konsten att leva

Visst kan man njuta av att hänga tvätt.

Jag stannar upp, andfådd, försöker stressa ner, men min hjärna är redan i full gång med nästa projekt. Jag måste handla, ta tag i tvätten, dammsuga, ge mig ut och springa, äta bättre, åka iväg med källsorteringen, ta ut hunden, köpa nya jeans, klippa gräset... Hjärnan går på högvarv för att pussla ihop hur jag ska få in så mycket som möjligt av alla dessa måsten på kortast tid. Om Erik tar ut Svea och klipper gräset så kan jag åka iväg och handla och på vägen hem stanna och tanka och köra förbi källsorteringen. Och om jag sätter på en tvätt nu så kan jag hänga upp den när jag kommer hem. Sen kan vi ta det lugnt. Njuta lite av sommaren, ligga och läsa i hängmattan och åka förbi det där mysiga fiket. Måla lite, plocka svamp, lägga ut några inlägg på bloggen, klä om stolarna, fixa gästrummet... Nya måsten!

Så fort jag har bockat av ett måste står det plötsligt fler på listan än förra gången jag tittade efter. Och alla kräver de min fulla uppmärksamhet. Mitt huvudmål är oftast att bli klar med alla måsten och när de är avklarade, och bara då, då ska jag ta det lugnt, då ska jag njuta lite av livet. Men jag hinner aldrig dit och när jag någon gång ibland sätter mig ner för att ta den efterlängtade pausen fylls den mest utav dåligt samvete och stress över allt jag inte hunnit göra. Jag ser blommorna som slokar, gräset som behöver klippas och disken som står i travar. Eller så är jag någon helt annanstans i tankarna och när jag tittar ner på den tomma kaffekoppen kan jag inte ens komma ihåg hur det efterlängtade kaffet smakade.

Ska livet verkligen vara så här? Måste vi springa för att få tiden att räcka till? Prioritera bort sådant som får oss att må bra? Skulle det verkligen vara så fel att tillåta oss att inte hinna med alla måsten? Att istället för att stressa igenom vardagens alla sysslor för att med gott samvete sedan kunna ta det lugnt, passa på att leva medan vi hänger tvätten eller diskar? Känna det varma vattnet mot händerna, doften av diskmedlet, hur de repetitiva och relativt kravlösa handrörelserna får oss att slappna av. 

I torsdags kände jag mig så stressad av allt som skulle göras inför helgens besök att jag var helt oresonlig mot Erik. Jag snäste åt honom, irriterade mig på att han satt framför datorn istället för att ta ut Svea, grälade på honom... Det hela slutade med att jag satt gråtande bredvid honom. "Vi behöver inte hinna med allt, sa han lugnt". Han reste sig sedan upp för att sätta på lite kaffe. Men jag ville ha honom hos mig, bara få sitta bredvid honom en stund. Det kändes som om vi inte hade umgåtts på evigheter, trots att vi båda hade varit hemma under veckan. Där och då bestämde vi att vi skulle göra alla måsten tillsammans den dagen. Det skulle sinka oss och göra så att vi inte hann med allt, men det spelade ingen roll. Vi hängde tvätten tillsammans, tog ut Svea tillsammans, åkte iväg och handlade tillsammans. Och istället för måsten blev de till mysiga stunder då vi pratade och skrattade eller bara njöt av att ha varandra nära. Effektivitetsplanering i all ära, men hellre vill jag leva, hellre vill jag njuta av det jag tar mig an och spendera tid med dem jag älskar. 


Och vad gör det om det är ostädat hemma, om jag inte hinner med att träna tre dagar i veckan, om jag inte har de snyggaste kläderna? Vad spelar allt det för roll så länge jag kan njuta av vardagen? Ingen hinner med allt. Vad har du valt att prioritera? Kanske är det dags att ändra lite i prioritetsordningen. Ge dig själv lite "slack" och skit i vad andra tycker att du borde göra. Ge dig själv istället gåvan att njuta av vardagen!

Moses är den störste livsnjutaren jag känner. Han njuter verkligen till fullo i allt han tar sig  för.

En tokig farmor, blåbärsrecept och husmorstips

Blåbärsgröt. Bild lånad från Kryddburken

För några dagar sedan blev vi så sugna på något sött till kvällsteet att vi drog på oss storstövlarna, ropade på Svea och gick ut i skogen för att plocka blåbär. Det fullkomligt kryllar av dem här ute och detsamma gäller hallon och smultron. Någon dag ska jag ge mig ut och plocka på allvar så vi får tillräckligt för att göra sylt och för att frysa in till vinterns pajer. Måste bara införskaffa lite myggmedel först :)

Blåbär är inte bara himmelskt goda utan också supernyttiga, och det finns så mycket gott man kan göra med dem. Min absoluta favorit är blåbärsgröt, speciellt den farmor lagade. Hon var rolig hon, farmor min. Hon var ingen pryd gammal dam inte utan skämtade ofta och mycket om sex, åt söta "kam-bullar" med falukorv, slickade alltid rent tallriken (alltså inte bildligt, utan bokstavligt talat) och hade det mest fantastiska partytricket; att lägga upp underläppen över näsan. Jag kan inte hålla mig från småle lite varje gång jag tänker på henne. Hon var verkligen ingen perfekt människa - tvärtom var det nog många som störde sig på henne - men jag älskade henne över allt annat, för som farmor var hon helt fantastisk. Vad det än var fanns hon alltid där för mig och det var inte sällan jag tog min lilla resväska och gosesälen min under armen och "rymde" hem till farmor som bodde i porten bredvid.

Oavsett vad man tyckte om henne var hon en hejare på att laga blåbärsgröt och hon fick den alltid precis som jag ville ha den. Jag kommer ihåg en gång när mamma hade gjort blåbärsgröt för att muntra upp mig. Hon hade lagt ner hela sin själ på att att vispa den så att mjölet inte skulle klumpa sig och vad gjorde jag?  Jo jag vägrade att äta den. Det fanns ju ingen klimp i gröta! Stackars mamma, inte tänkte väl hon på att farmor alltid såg till att det blev små degklumpar i gröten och en blåbärsgröt utan klimp, det är då enligt mig inte en riktig blåbärsgröt.  

Här kommer ett recept på blåbärsgröt - med eller utan klimp.

Bild lånad från Hippihäxan

1/2 liter blåbär (färska eller frysta)

2 dl vatten

drygt 1 dl vetemjöl

Honung eller socker efter smak

Koka upp blåbär och vatten. Sänk värmen och vispa ner mjölet lite i taget. Vill du ha klimp är du lite försiktig när du vispar, annars vispar du mera noggrant. Ta i lite mer mjöl om du tycker att det behövs för konsistensen. Efter det brukar jag söta gröten med honung, men socker funkar lika bra. Jag smakar mig alltid fram när jag kommer till det här steget, så jag har ingen aning hur mycket jag brukar ta, men rätt så mycket :) Gröten ska vara lite, men inte allt för söt. 

Sen är det bara att servera med kall mjölk. Supergott! 

***

En annan blåbärsdelikatess är blåbärskaka på vetedeg. Eriks gammelfaster Bollan brukade baka det när lille Erik kom på besök och varje gång vi plockar blåbär så kommer denna kaka på tal. Och det var just en sådan som våra plockade blåbär gick till den här gången. 

Den är relativt lätt att göra, det är bara jäsningstiden som ställer till det om man vill ha något sött på momangen.

Blåbärskaka på vetedeg

Bild lånad från ICA

1 halv sats vetedeg

1/2 - 1 liter blåbär

Lite mjölk till pensling

Blanda ihop en vetedag, alltså en bulldeg, enligt konstens alla regler. Jäs i 30 minuter och knåda sedan degen innan du trycker ut den på botten och upp på kanterna i en smord och ugnssäker form. Efter en andra jäsning, också den på 30 minuter, häller du på blåbären och strör på lite socker. Pensla sedan kanterna med lite mjölk. Grädda i ugnen ca 20 minuter på 225 grader.

Servera ljummen med ovispad grädde. Mumsfillibabba!

Till blåbärskakan hade vi finbesök i form av våra vänner Daniel och Elenore och deras bedårande dotter Ebba. Konsekvenstänkandet är inte särskilt välutvecklat när man är så där 1 1/2 år, så jag kan mycket väl förstå varför det verkade som en bra idé att spotta ut blåbären i handen och sedan smeta ut dem på hela klänningen :) Blåbärsfläckar som är ett rent h*lvete att få bort. Efter lite googlande och blötläggning  i filmjölk - vilket inte gav något annat resultat än att fläckarna blev än större - fann vi äntligen mirakelmedlet: CITRON. Det jag lärde mig på internet var att blåbär är basiska och att det därav krävs något surt för att lösa upp dem, och vad är inte surare än just citron. På med citronsaften på fläckarna och genast såg vi tecken på att det fungerade. Jag lät det ligga i 20 minuter och körde sedan klänningen på 30 grader i maskin och inte ett spår av fläcken. Fantastiskt! Varför använda en massa kemikalier när man istället kan använda sig av sådant man har hemma i skafferiet?

Känslan att se saker gro

Vilken fantastisk känsla det är att sätta sina egna grönsaker (eller ha sin familj göra det :)) och sen få se dem gro. Jag visste inte att man kunde bli så glad av att se små gröna tomater titta fram mellan bladen eller känna sån stolthet när man hackar ner sin egen chili i maten. Att jag, en helt vanlig människa med allt annat än gröna fingrar, kan odla fram mina egna grönsaker - det ni, det är en härlig känsla. Zucchinin är på god väg och kålen växer sig större för var dag. Purjolöken och paprikaplantorna har också tagit sig bra.  För att inte tala om vår örtagård. Bland örter som basilika, mynta och persilja står nu ätbara blommor i all sin prakt; ringblomma, viola, lejongap, krasse, kamomill och gurkört. Fantastiskt fina som dekorationer på efterrätten eller salladen. Och vad mer? Äpplen, vinbär, krusbär, hallon, smultron. Och skogen full av blåbär och kantareller. Här går det ingen nöd på oss inte. 

Tomater

Zucchini

Chili

Svarta vinbär

Viola

Ringblommor

Krasse

Äpplen

Blåbärslycka

Skogen bakom oss fullkomligt myllrar av blåbär, så till frukost blev det Bollnäsfil med bär som Erik och Svea plockat.

Kvällspromenad med "hela familjen"

Grusvägen ner mot Mälaren

Nu på kvällen blev det en promenad med hela familjen - Erik, Svea, jag och katterna. Supermysigt!

Den här vackra bilden har min mamma tagit på linfältet här nere mot vattnet. 

Lite bilder från köket

Det fina klaffbordet, vasen, stolarna och lampan är alla loppisfynd som gjorts under de senaste månaderna både i Stockholm, Västerås och Söderhamn. Gardinkappa köpte jag på Hemtexs rea och den fina tavlan i bakgrunden är en bröllopspresent från Eriks föräldrar (Tack, tack!).

Köksoffan inhandlades på loppis här i Västerås och kläddes sedan om av mig och mormor. Den är utdragbar och blir lätt till en extrasäng - helt i enlighet med min inredningspolicy (se Inredningsstil - Medveten enkelhet)

Den vackra runda kudden inhandlades på Hemtexs rea och jeanskudden hjälpte mormor mig att sy utav mina avlagda gamla jeans.

För några dagar sedan fick vi finbesök av mamma och mormor. Tro inte att de var någon semester de fick här i vackra Rytterne - istället sattes de i jobb direkt efter kaffet :) Jag fick bland annat hjälp med att skrapa bort färg från köksstolarna, sy kuddar, sätta upp gardiner och klä om möbler. Vi hittade ett jättefint tyg på Hemtex som egentligen var ett överkast, men vi klippte itu det och använde det dels till att klä om soffan och dels till en gammal gungstol (se inlägget Kvällsfördriv). Småbitar som blev över gjorde vi sedan stolsdynor av. Tyget och lite andra saker som jag hittade på samma shoppingrunda fick vi som inflyttningspresent (Tack mams!) Jag tackar både mormor och mamma varmt för all hjälp jag fick under de dagarna de var här! Älskar er!

Fina mamma under äppelträdet.

Mormor i full gång med att fixa tyget till gungstolen.

Här ska färgen bort på köksstolarna för att längre fram målas med linoljefärg.

Frukost på sängen

Jag är så lycklig som får spendera resten av mitt liv med min underbara man! Idag fick jag frukost på säng med blommor och allt. Inte för att det var något speciellt att fira utan bara "för att". Det värmer i hjärtat av omtanken. Jag älskar dig Erik!