tisdag 31 juli 2012

Hallonplock


Nyss hemkommen från skogen med en korg fylld utav vildhallon. Imorgon blir det till att koka hallonsylt och steka pannkakor - längtar! Utanför fullkomligt vräker regnet ner och jag hör det slå mot taket. Erik är i full färd med att tända kvällens brasa och nu knastrar det för fullt. Jag är lycklig!

I skogen här bakom oss, längs en gammal traktorstig finns ett helt band av vildhallonbuskar. Klänningen köpte jag på Myrorna idag för 60 kr - så fin och så skön.

Bara halva korgen kvar.

Erik och Svea.

Bollnäsfil, hemgjord musli och vildhallon toppade med honung - en himmelsk frukost.

måndag 30 juli 2012

Den enes ogräs den andres lycka

Hur kan man tycka att detta är ogräs?

Hos oss får gräset växa fritt, blommor och växter sprida sig lite som de vill och stigar trampas upp. Jag älskar den där lite vilda känslan av natur som inte låter sig tämjas. Den välansade trädgården kräver ofta mer arbete än den ger tillbaka i vila. Den operfekta trädgården däremot fungerar som en tillflyktsort, en plats där du är välkommen, precis så som du är. Ströva omkring, gå på upptäcktsfärd eller slå dig ner, vart du än vill, och bara njut. 

På framsidan vår sprider klövern ut sig i gräsmattan och varje morgon som jag kliver ut på bron och ser dem daggstänkta i gräset blir jag alldeles varm av lycka. Tyvärr behöver man även i den operfekta trädgården  kämpa lite mot naturen då och då om man inte vill att den ska ta över helt och när jag några veckor efter inflytt här på Backgården tvingades klippa gräset sved det i hjärtat när gräsklipparen trasade sönder de vackra små blommorna och lämnade en tråkig snaggad matta. Nu vajar klövern åter ute på gräsmattan och jag lägger mig ofta ner i gräset som för att hälsa dem välkomna tillbaka. 

Som ni säkert har förstått vid det här laget så älskar jag klöver och när vi flyttade hit gick jag ivrigt in på nätet för att söka information om hur jag skulle få dem att sprida sig i gräsmattan. Jag blev verkligen chockad när alla resultat jag fick upp på google var frågor och tips om hur man fick bort klövern från gräsmattan. Jag förstår verkligen inte, det är ju blommor och växterna som ger gräsmattan liv, som ger den dess själ. 

Jag klickade mig in på en sida som listade de vanligaste ogräsen i gräsmattan och tipsade om hur man kunde bli av med dessa (jag ämnar givetvis att göra tvärtom :)). Jag blev helt paff när jag läste listan, alla dessa vackra växter; klöver; tusensköna; smörblomma; ängsgräs; åkervinda. Klövern och tusenskönan är heller inte bara vackra, de är även bra för gräsmattan, då de ombildar kväve från luften för att sedan tillföra det som näring i jorden. Utöver det är de både slitstarka och tåliga mot torka. Och mossan, varför i all världen vill alla bli av med denna gudagåva? Den är ju fantastisk - mjuk under fötterna, gulnar inte så som gräs under perioder av torka och behöver inte klippas. 

Smörblommor pryder fikaplatsen under äppelträdet.

Moses njuter ofta bland Brunörterna.

Tusenskönorna är nog ändå min absoluta favorit. Lånad bild

Åkervinda. Lånad bild

Ängsgräs är nog bland det vackraste växter som finns när kvällsolen sänker sig över dem. Lånad bild.

Nä hos mig får ogräset gro som det vill, förutom nässlorna då som får hålla sig till utkanterna av gräsmattan, eftersom jag älskar att gå barfota. Folk må tycka att min gräsmatta är ovårdad, men den har åtminstone en själ och den gör mig lycklig!

söndag 29 juli 2012

Effektivitetsplanering eller konsten att leva

Visst kan man njuta av att hänga tvätt.

Jag stannar upp, andfådd, försöker stressa ner, men min hjärna är redan i full gång med nästa projekt. Jag måste handla, ta tag i tvätten, dammsuga, ge mig ut och springa, äta bättre, åka iväg med källsorteringen, ta ut hunden, köpa nya jeans, klippa gräset... Hjärnan går på högvarv för att pussla ihop hur jag ska få in så mycket som möjligt av alla dessa måsten på kortast tid. Om Erik tar ut Svea och klipper gräset så kan jag åka iväg och handla och på vägen hem stanna och tanka och köra förbi källsorteringen. Och om jag sätter på en tvätt nu så kan jag hänga upp den när jag kommer hem. Sen kan vi ta det lugnt. Njuta lite av sommaren, ligga och läsa i hängmattan och åka förbi det där mysiga fiket. Måla lite, plocka svamp, lägga ut några inlägg på bloggen, klä om stolarna, fixa gästrummet... Nya måsten!

Så fort jag har bockat av ett måste står det plötsligt fler på listan än förra gången jag tittade efter. Och alla kräver de min fulla uppmärksamhet. Mitt huvudmål är oftast att bli klar med alla måsten och när de är avklarade, och bara då, då ska jag ta det lugnt, då ska jag njuta lite av livet. Men jag hinner aldrig dit och när jag någon gång ibland sätter mig ner för att ta den efterlängtade pausen fylls den mest utav dåligt samvete och stress över allt jag inte hunnit göra. Jag ser blommorna som slokar, gräset som behöver klippas och disken som står i travar. Eller så är jag någon helt annanstans i tankarna och när jag tittar ner på den tomma kaffekoppen kan jag inte ens komma ihåg hur det efterlängtade kaffet smakade.

Ska livet verkligen vara så här? Måste vi springa för att få tiden att räcka till? Prioritera bort sådant som får oss att må bra? Skulle det verkligen vara så fel att tillåta oss att inte hinna med alla måsten? Att istället för att stressa igenom vardagens alla sysslor för att med gott samvete sedan kunna ta det lugnt, passa på att leva medan vi hänger tvätten eller diskar? Känna det varma vattnet mot händerna, doften av diskmedlet, hur de repetitiva och relativt kravlösa handrörelserna får oss att slappna av. 

I torsdags kände jag mig så stressad av allt som skulle göras inför helgens besök att jag var helt oresonlig mot Erik. Jag snäste åt honom, irriterade mig på att han satt framför datorn istället för att ta ut Svea, grälade på honom... Det hela slutade med att jag satt gråtande bredvid honom. "Vi behöver inte hinna med allt, sa han lugnt". Han reste sig sedan upp för att sätta på lite kaffe. Men jag ville ha honom hos mig, bara få sitta bredvid honom en stund. Det kändes som om vi inte hade umgåtts på evigheter, trots att vi båda hade varit hemma under veckan. Där och då bestämde vi att vi skulle göra alla måsten tillsammans den dagen. Det skulle sinka oss och göra så att vi inte hann med allt, men det spelade ingen roll. Vi hängde tvätten tillsammans, tog ut Svea tillsammans, åkte iväg och handlade tillsammans. Och istället för måsten blev de till mysiga stunder då vi pratade och skrattade eller bara njöt av att ha varandra nära. Effektivitetsplanering i all ära, men hellre vill jag leva, hellre vill jag njuta av det jag tar mig an och spendera tid med dem jag älskar. 


Och vad gör det om det är ostädat hemma, om jag inte hinner med att träna tre dagar i veckan, om jag inte har de snyggaste kläderna? Vad spelar allt det för roll så länge jag kan njuta av vardagen? Ingen hinner med allt. Vad har du valt att prioritera? Kanske är det dags att ändra lite i prioritetsordningen. Ge dig själv lite "slack" och skit i vad andra tycker att du borde göra. Ge dig själv istället gåvan att njuta av vardagen!

Moses är den störste livsnjutaren jag känner. Han njuter verkligen till fullo i allt han tar sig  för.

torsdag 26 juli 2012

En tokig farmor, blåbärsrecept och husmorstips

Blåbärsgröt. Bild lånad från Kryddburken

För några dagar sedan blev vi så sugna på något sött till kvällsteet att vi drog på oss storstövlarna, ropade på Svea och gick ut i skogen för att plocka blåbär. Det fullkomligt kryllar av dem här ute och detsamma gäller hallon och smultron. Någon dag ska jag ge mig ut och plocka på allvar så vi får tillräckligt för att göra sylt och för att frysa in till vinterns pajer. Måste bara införskaffa lite myggmedel först :)

Blåbär är inte bara himmelskt goda utan också supernyttiga, och det finns så mycket gott man kan göra med dem. Min absoluta favorit är blåbärsgröt, speciellt den farmor lagade. Hon var rolig hon, farmor min. Hon var ingen pryd gammal dam inte utan skämtade ofta och mycket om sex, åt söta "kam-bullar" med falukorv, slickade alltid rent tallriken (alltså inte bildligt, utan bokstavligt talat) och hade det mest fantastiska partytricket; att lägga upp underläppen över näsan. Jag kan inte hålla mig från småle lite varje gång jag tänker på henne. Hon var verkligen ingen perfekt människa - tvärtom var det nog många som störde sig på henne - men jag älskade henne över allt annat, för som farmor var hon helt fantastisk. Vad det än var fanns hon alltid där för mig och det var inte sällan jag tog min lilla resväska och gosesälen min under armen och "rymde" hem till farmor som bodde i porten bredvid.

Oavsett vad man tyckte om henne var hon en hejare på att laga blåbärsgröt och hon fick den alltid precis som jag ville ha den. Jag kommer ihåg en gång när mamma hade gjort blåbärsgröt för att muntra upp mig. Hon hade lagt ner hela sin själ på att att vispa den så att mjölet inte skulle klumpa sig och vad gjorde jag?  Jo jag vägrade att äta den. Det fanns ju ingen klimp i gröta! Stackars mamma, inte tänkte väl hon på att farmor alltid såg till att det blev små degklumpar i gröten och en blåbärsgröt utan klimp, det är då enligt mig inte en riktig blåbärsgröt.  

Här kommer ett recept på blåbärsgröt - med eller utan klimp.

Bild lånad från Hippihäxan

1/2 liter blåbär (färska eller frysta)
2 dl vatten
drygt 1 dl vetemjöl
Honung eller socker efter smak

Koka upp blåbär och vatten. Sänk värmen och vispa ner mjölet lite i taget. Vill du ha klimp är du lite försiktig när du vispar, annars vispar du mera noggrant. Ta i lite mer mjöl om du tycker att det behövs för konsistensen. Efter det brukar jag söta gröten med honung, men socker funkar lika bra. Jag smakar mig alltid fram när jag kommer till det här steget, så jag har ingen aning hur mycket jag brukar ta, men rätt så mycket :) Gröten ska vara lite, men inte allt för söt. 

Sen är det bara att servera med kall mjölk. Supergott! 

***

En annan blåbärsdelikatess är blåbärskaka på vetedeg. Eriks gammelfaster Bollan brukade baka det när lille Erik kom på besök och varje gång vi plockar blåbär så kommer denna kaka på tal. Och det var just en sådan som våra plockade blåbär gick till den här gången. 

Den är relativt lätt att göra, det är bara jäsningstiden som ställer till det om man vill ha något sött på momangen.

Blåbärskaka på vetedeg
Bild lånad från ICA

1 halv sats vetedeg
1/2 - 1 liter blåbär
Lite mjölk till pensling

Blanda ihop en vetedag, alltså en bulldeg, enligt konstens alla regler. Jäs i 30 minuter och knåda sedan degen innan du trycker ut den på botten och upp på kanterna i en smord och ugnssäker form. Efter en andra jäsning, också den på 30 minuter, häller du på blåbären och strör på lite socker. Pensla sedan kanterna med lite mjölk. Grädda i ugnen ca 20 minuter på 225 grader.

Servera ljummen med ovispad grädde. Mumsfillibabba!

Till blåbärskakan hade vi finbesök i form av våra vänner Daniel och Elenore och deras bedårande dotter Ebba. Konsekvenstänkandet är inte särskilt välutvecklat när man är så där 1 1/2 år, så jag kan mycket väl förstå varför det verkade som en bra idé att spotta ut blåbären i handen och sedan smeta ut dem på hela klänningen :) Blåbärsfläckar som är ett rent h*lvete att få bort. Efter lite googlande och blötläggning  i filmjölk - vilket inte gav något annat resultat än att fläckarna blev än större - fann vi äntligen mirakelmedlet: CITRON. Det jag lärde mig på internet var att blåbär är basiska och att det därav krävs något surt för att lösa upp dem, och vad är inte surare än just citron. På med citronsaften på fläckarna och genast såg vi tecken på att det fungerade. Jag lät det ligga i 20 minuter och körde sedan klänningen på 30 grader i maskin och inte ett spår av fläcken. Fantastiskt! Varför använda en massa kemikalier när man istället kan använda sig av sådant man har hemma i skafferiet?



söndag 22 juli 2012

Känslan att se saker gro


Vilken fantastisk känsla det är att sätta sina egna grönsaker (eller ha sin familj göra det :)) och sen få se dem gro. Jag visste inte att man kunde bli så glad av att se små gröna tomater titta fram mellan bladen eller känna sån stolthet när man hackar ner sin egen chili i maten. Att jag, en helt vanlig människa med allt annat än gröna fingrar, kan odla fram mina egna grönsaker - det ni, det är en härlig känsla. Zucchinin är på god väg och kålen växer sig större för var dag. Purjolöken och paprikaplantorna har också tagit sig bra.  För att inte tala om vår örtagård. Bland örter som basilika, mynta och persilja står nu ätbara blommor i all sin prakt; ringblomma, viola, lejongap, krasse, kamomill och gurkört. Fantastiskt fina som dekorationer på efterrätten eller salladen. Och vad mer? Äpplen, vinbär, krusbär, hallon, smultron. Och skogen full av blåbär och kantareller. Här går det ingen nöd på oss inte. 

Tomater

Zucchini

Chili

Svarta vinbär

Viola

Ringblommor

Krasse

Äpplen

Blåbärslycka


Skogen bakom oss fullkomligt myllrar av blåbär, så till frukost blev det Bollnäsfil med bär som Erik och Svea plockat.

lördag 21 juli 2012

Kvällspromenad med "hela familjen"

Grusvägen ner mot Mälaren

Nu på kvällen blev det en promenad med hela familjen - Erik, Svea, jag och katterna. Supermysigt!




Den här vackra bilden har min mamma tagit på linfältet här nere mot vattnet. 


Lite bilder från köket


Det fina klaffbordet, vasen, stolarna och lampan är alla loppisfynd som gjorts under de senaste månaderna både i Stockholm, Västerås och Söderhamn. Gardinkappa köpte jag på Hemtexs rea och den fina tavlan i bakgrunden är en bröllopspresent från Eriks föräldrar (Tack, tack!).







Köksoffan inhandlades på loppis här i Västerås och kläddes sedan om av mig och mormor. Den är utdragbar och blir lätt till en extrasäng - helt i enlighet med min inredningspolicy (se Inredningsstil - Medveten enkelhet)

Den vackra runda kudden inhandlades på Hemtexs rea och jeanskudden hjälpte mormor mig att sy utav mina avlagda gamla jeans.


För några dagar sedan fick vi finbesök av mamma och mormor. Tro inte att de var någon semester de fick här i vackra Rytterne - istället sattes de i jobb direkt efter kaffet :) Jag fick bland annat hjälp med att skrapa bort färg från köksstolarna, sy kuddar, sätta upp gardiner och klä om möbler. Vi hittade ett jättefint tyg på Hemtex som egentligen var ett överkast, men vi klippte itu det och använde det dels till att klä om soffan och dels till en gammal gungstol (se inlägget Kvällsfördriv). Småbitar som blev över gjorde vi sedan stolsdynor av. Tyget och lite andra saker som jag hittade på samma shoppingrunda fick vi som inflyttningspresent (Tack mams!) Jag tackar både mormor och mamma varmt för all hjälp jag fick under de dagarna de var här! Älskar er!


Fina mamma under äppelträdet.

Mormor i full gång med att fixa tyget till gungstolen.

Här ska färgen bort på köksstolarna för att längre fram målas med linoljefärg.

fredag 20 juli 2012

Frukost på sängen


Jag är så lycklig som får spendera resten av mitt liv med min underbara man! Idag fick jag frukost på säng med blommor och allt. Inte för att det var något speciellt att fira utan bara "för att". Det värmer i hjärtat av omtanken. Jag älskar dig Erik!


Ett gratis och miljövänligt träningspass


Vår fina gräsklippare från Husqvarna

I fredags när pappa var här åkte vi två iväg för att leta gräsklippare. Egentligen mest för att muntra upp min käre make som har känt sig lite stressad den senaste tiden. Helst av allt skulle han nog vilja ha en åkgräsklippare att köra runt på - vad jag har förstått är de sjukt manliga :). Nog är tomten rätt så stor, men då den till stor del består av naturtomt känns det lite onödigt med ett sånt åbäke. 

Erik och jag hade diskuterat lite vad för slags gräsklippare vi ville köpa och hade kommit fram till tre viktiga kriterier: (1) den skulle vara av bra kvalité, (2) ha så liten miljöpåverkan som möjligt och (3) inte ha sladd. Det smalnade ner sökområdet ganska rejält - en uppladdningsbar kvalitetsgräsklippare skulle det bli. Problemet var att de batteridrivna gräsklipparna inte kunde klippa så stora områden innan de behövde laddas igen - bara ca 200-300 m2 - och det kändes inte som ett alternativ. Jag hittade en supermaskin som kunde klippa upp till 2000 m2, men den var verkligen dyr, ca 6000 kr.

Mina tankar vandrade till handgräsklippare som stod hemma i vedbon. Jag hade tagit med mig den några veckor tidigare från vår sommarstuga i Söderhamn. Där hade den stått alldeles övergiven i ett antal år efter det att mormor införskaffat en bensindriven gräsklippare. Hemma hade jag alltså en miljövänlig kvalitetsgräsklippare utan sladd. Erik och jag har haft många hetlevrade diskussioner om denna eftersom han tror att det inte blir av att man klipper gräset om man har en sån. Visst är det lite tungt att klippa med den, men jag ser det som ett träningspass. Och tänk så här: Istället för att lägga 6000 kr på en gräsklippare och ett antal tusenlappar på ett gymkort så har vi nu både och för endast 0 kr i min vackra Husqvarnagräsklippare. 

Jag valde alltså att inte köpa en ny gräsklippare, utan ger istället denna miljövänliga och motionsgivande mackapär en chans. Kanske blir det som Erik säger att man inte orkar klippa gräset så ofta, å andra sidan kanske det inte blir så och då har vi sparat massor med pengar. 

torsdag 19 juli 2012

Kvällsfördriv


En kopp te i gungstolen framför en sprakande brasa.

Kantarellsök och kamomill

Kantareller för smörstekning.

Idag har Svea och jag tränat kantarellsök. Jag har alltid haft svårt för att hitta svamp, men i skogen här bakom oss stöter jag så gott som alltid på några kantareller när vi är ute. Kanske är det för att det har regnat så mycket den här sommaren eller så är det helt enkelt bara är en fantastisk svampskog. Hur som helst är det ett fantastiskt tillfälle att träna Svea i att söka kantareller. 

Kantarellsök är verkligen en fantastisk aktivitet för både hund och människa - samtidigt som du ger din hund mentalaktivering får du själv härliga kantareller att smörsteka efter promenaden. Det är inte heller särskilt svårt att träna in, framför allt inte om man är van att träna sin hund att göra olika saker. Träningen består egentligen av två delar: (1) att få hunden att söka efter svamp och (2) att markera när den har gjort fyndet, exempelvis genom att sätta eller lägga sig ner. Ni som har egna hundar och är intresserade kan läsa lite mer om hur man lär sin hund kantarellsök på Canis eller så kan ni se en instruktionsvideo här

Kamomill

Förutom kantareller har vi även plockat kamomill idag. Nu ligger de på tork och till hösten ser jag fram emot att göra mitt alldeles egna kamomillte. Det är en fantastisk liten ört som användes flitigt som naturläkemedel förr i tiden. Den är bland annat lugnande, ångestdämpande, muskelavslappnande och inflammationshämmande. Perfekt att dricka som te vid exempelvis förkylning, mensvärk och magproblem. Jag brukar ofta ta en kopp te innan jag går och lägger mig. Det är så skönt att få glida ner mellan lakarna när man är alldeles varm och avslappnad i kroppen.

Kamomillen kan också användas för externt bruk. Den gör under för hudproblem så som solsveda, utslag och myggbett och ska även fungera som förebyggande och lindrande för acne då den är antibakteriell och inflammationshämmande. Jag har precis börjat rengöra ansiktet med lite kamomillte på kvällarna. Återkommer med resultaten. 

torsdag 12 juli 2012

Så vackert att mitt hjärta värker

Morgondagg.

En vacker morgon. Det luktar friskt. Den nyvakna solen värmer bara svagt mina fräkniga armar där jag vandrar den lilla grusvägen ner mot båtplatsen. Det är nästan lite kyligt och jag önskar stilla att jag  tagit på mig koftan. Allt är lugnt och stilla och jag hör gruset knastra under mina fötter. Det rytmiska ljudet av Sveas tassar är mig så bekant. En allé av hassel och lönn kantar den lilla vägen och mörkröda smultron trängs längs dikeskanterna likt glimmande rubiner. Här och var; vildhallon. På båda sidor breder fälten ut sig. Vetet vajar likt stilla vågor i vinden och linblommorna färgar fältet på min vänstra sida i en vackert ljusblå ton, så lik himlen denna morgon. Sädesärlorna sträcker ut sina ljusgrå vingar och susar över fälten, lågt lågt. Fjärilar i blått och gult och rött jagar lekfullt varandra mellan de vackra sommarblommorna. Förgetmigej, kamomill, smörblommor, blåklockor, midsommarblomster, klöver. En humla brummar förbi, löven susar och fåglarna kvittrar nyvaket. Inget mänskligt ljud från något håll. Ett får bräker förnöjt till och några kor betar lugnt och rogivande i hagen bredvid. När vi stannar till vid staketet ser de för ett ögonblick upp på mig med deras varma bruna ögon. Svea betraktas något länge innan korna tycks bestämma sig för att hon inte utgör något större hot och betar vidare. Två kalvar sätter av en vild lek och Svea spetsar öronen. 

samspelta_1
Foto: Jessica Lindgren
Vi fortsätter ner mot båtplatsen och slår oss ner på träbänken längst ut på bryggan. Vattnet glittrar och kluckar glatt och vinden rör sig med ett susande ljud genom vassen. Det plumsar till i vattnet, en gädda kanske? Svea passar på att dricka. På vägen tillbaka svänger vi in på en liten skogsstig. Den mjuka smaragdgröna mossan bjuder oss att slå oss ner. Vackra daggdroppar blänker till i solljuset som strilar ner mellan de höga tallarna. Myrorna bär tunga lass och vandrar utefter sina egna stigar. En dovhjort anas i skogsbrynet lite längre bort. Vindstilla. Total tystnad. En doft av jord och blöt bark. Blåbär och små ljusgula kantareller bryter av den annars gröna mattan. Jag låter några av bären smaka och bjuder Svea, men hon tycks mer intresserad av dovhjorten. Vinden har vänt och för med sig dess vittring. Dags att bege sig hemåt. 

Mossa.
Daggen svalkar mina bara sommarben när vi korsar ängen. Solen tycks ha vaknat och värmer nu lite mer. Sista biten går vi längs asfaltsvägen, kantad utav skog och kohagar i skiftande terräng; blomstrande ängar, stenar med taggiga vildrosor, trollska små stigar och stora gamla träd som ger hopp om svalka en varm sommar dag. Väl hemma avslutar jag morgonen under äppelträdet med en besk kopp kaffe och en kurrande katt i knät. Att få uppleva det här, att få bo här -  har jag verkligen gjort mig förtjänt det här? Det är så vackert att mitt hjärta värker; värker utav längtan att alltid få vara just här och just nu; att få ha er här och dela detta med mig. Efter flera år av ett kringflackande liv och några långa år i Stockholm känner jag mig nu äntligen hemma, äntligen känns det som att jag ska kunna komma till ro.

måndag 9 juli 2012

Boktipset: Var rädd om maten



"Gammelfarmor och gammelmormor hade på gott och ont inga bäst före-datum att oroa sig över. De hade däremot sin lukt och sin smak, sitt sunda förnuft och säkert en hel uppsättning nedärvda knep och familjerecept att ta till för att kunna tillvarata så mycket som möjligt. Vi ska självklart inte drömma oss tillbaka till en tid då allt togs om hand för att man inte hade något val. Vi kan väl däremot unna oss att drömma om en framtid där vi återvunnit kunskapen om råvarorna, självförtroendet att lita på våra sinnen och inte minst fantasin och skaparglädjen att våga göra något nytt med vad vi har i våra skafferier." - Utdrag ur Var rädd om maten.

Lantmännens Var rädd om maten är en kokbok helt i min smak. Genom sitt upplägg ger den tips för hur vi kan tillvarata våra matrester från en maträtt och använda de som råvaror i en annan, allt för att minska matsvinnet.  Visste ni att medelhushållet slänger var femte matkasse de bär hem. Självklart trycker vi inte direkt ner i soporna - istället handlar det om matrester som slängs, om bröd och grönsaker som blivit liggande eller om råvaror vi inte vet vad vi ska göra med eller som har passerat bäst före-datum. Och enligt undersökningar är hälften av denna mat fortfarande fullt ätbar.

Vem skulle komma på tanken att kasta tusenlappar rakt ner i soppåsen? Ändå gör vi det med 1/5 del av våra matpengar varje år. Men det är inte bara privatekonomin som blir lidande, även miljön påverkas. Matavfallet ger, enligt DN, uppskattningsvis samma miljöpåverkan som 700 000 svenska bilar. Mer information om matsvinnet finns att hitta på hemsidan Släng inte maten.

Jag försöker inte att slå någon på fingrarna här - jag är inte mycket bättre själv - men när jag nu har snubblat över den här kunskapen och samtidigt har möjlighet att förmedla den vidare kan jag med gott samvete inte låta bli. Det tar alltid tid att ändra invanda beteenden och det är inte alltid man har möjlighet att göra stora förändringar i sitt redan stressade liv. Men med kunskapen kan man ändå göra ett medvetet val och med små steg kan vi tillslut etablera ett nytt och sundare beteende. Ladda gärna ner guiden Släng inte mat - en liten guide för plånbok och miljö. Där får du tips om hur du undviker att slänga matvaror i onödan, hur du bäst förvarar olika varor, hur du får mjuka grönsaker och torrt bröd att bli som nytt igen samt en lathund över hur lång hållbarhet olika livsmedel har och hur denna kan förlängas.

Så, åter till boktipset. Var rädd om maten ger även den tips om förvaring och hållbarhet. Visste du till exempel att en sockerbit under ostkupan gör att osten håller bättre? Eller att äggen får längre hållbarhet om de ställs upp och ner. Och att du kan ge nytt liv till slaknade salladsblad genom att lägga dom i iskallt vatten en timme? Lantmännen ger dig även 100 recept, vilka är uppdelade under Dag 1 och Dag 2. Dag 1 ger dig fantastiskt goda recept och Dag 2 tipsar dig om hur du kan använda dig av resterna från gårdagen för att göra ännu en spännande måltid. Här kommer några exempel:

Dag 1: Kycklingvingar med citrus- och korngrynssallad
Dag 2: Wokade korngryn med grönsaker och kyckling

Recept från Lantmännen - Kycklingvingar med citrus och korngrynssallad


Recept från Lantmännen - Wokade korngryn med grönsaker och kyckling

Dag 1: Fläskfilé med rosmarinrostade fänkål och bönkräm
Dag 2: Crepes fyllda med gräddig fläskfilé

Recept från Lantmännen - Fläskfilé med rosmarinrostad fänkål och bönkräm

Recept från Lantmännen - Crêpes fyllda med gräddig fläskfilé

Dag 1: Nyttig rostad musli
Dag 2: Knäckig äppelpaj med vaniljvisp

En nyttig müsli - Recept från Lantmännen

Knäckig äppelpaj med vaniljvisp - recept från Lantmännen

Recepten finns även på deras hemsida.

Boken handlar kort och gått om att handla smartare, förvara bättre, laga god och samtidigt nyttig mat samt att leva ett rikare liv i ordets alla bemärkelser. Den rekommenderas varmt!