Miljöreflektioner och syprojekt

Efter några fantastiska veckor fyllda av sol och bad vräker nu regnet ner utanför fönstret, vilket ger mig tid till att äntligen uppdatera bloggen. Under den senaste tiden har kvällarna spenderats framför symaskinen med ett antal syprojekt till bebben i magen. Äntligen har jag fått användning för de vackra stuvbitar i linne som jag köpte förra sommaren på Växbo Lin hemma i Hälsingland (se inlägget här). Ullfyllning fick det sedan bli, vilket jag beställde från Filtmakeriet.

Ullfyllningen räckte även till två Babynests, ett sytt i mjukaste flanell och det andra i ekologisk Hampacanvas från Nordic Fiber.

Jag har försökt använda mig av så naturliga material som möjligt, dels för att de har fantastiska egenskaper, så som att de andas; värmer vid kyla; svalkar vid värme; är naturligt smutsavstötande och antibakteriella. Dels för att jag på senaste tiden läst allt mer om textilindustrins negativa påverkan på miljön, hur de människor som odlar och framställer materialen påverkas av alla besprutningsmedel och gifter och att gifterna sedan sitter kvar och påverkar även oss slutkonsumenter. Här kommer ett utdrag ur Naturskyddsföreningens broschyr Tyg eller Otyg

"För några decennier sedan såg man verkan av vår kläd- och textilkonsumtion i ån Viskan i Sjuhäradsbygden. Avloppet från en liten fabrik rann ut i ån som ändrade färg efter modets växlingar. Numera färgar textilindustrin åar och floder på andra platser i världen. (...) Allt snabbare trender i inredning och mode bidrar till att konsumtionen av billiga textilier ökar varje år. Idag betalar någon annan än köparen det egentliga priset för billiga handdukar, gardiner och t-shirts: Den indiska bonden vars mark blivit obrukbar efter orenade utsläpp från färgeriet; Bomullsodlaren som fastnat i skuldfällan efter att ha köpt dyra kemiska bekämpningsmedel; och textilarbetaren som utsätts för hälsofarliga kemikalier i fabriken."

Det här med externaliserade kostnader, dvs. att någon annan betalar med sin hälsa, sitt liv, vår miljö, för att vi i väst ska kunna köpa så billiga varor som möjligt tas även upp i Annie Leonards The Story of Stuff projekt. Jag rekommenderar verkligen att ni tar 20 minuter av er tid för att titta på den här filmen. 

Så naturliga material framställda på ett ansvarsfullt sätt och SecondHand är det som gäller för mig fram över. Läs gärna broschyren Tyg eller Otyg om hur du själv kan bli en mer medveten och ansvarsfull konsument när det gäller textilier.

Så tillbaka till mina syprojekt. För att vara extra miljövänlig har jag även tänkt på hur jag ska kunna nyttja tyget till fullo, dvs. hur jag ska klippa för att få så bra och stora stuvbitar som möjligt till andra saker. Stuvbitarna från hampatyget och yllet blev till snuttefilt och skallra till lillbebben och en lika dan uppsättning till sötaste lilla Eskil, min svägerskas lillbebis.

Då jag hade köpt på mig rätt mycket av den mjuka flanellen räckte den även till en ringsjal att bära Bebben i, ett antal tvättlappar och ett nytt överdrag till en amningskudde som jag hittade på loppis för 20 kr. Jag hade egentligen tänkt sy min egen och stoppa den med ull, men då jag hittade den här så billigt passade jag på att sy två överdrag istället som lätt kan tas av och tvättas. Antar att det lär bli rätt mycket tvättande när Bebben kommit :)

Framöver kommer jag att lägga upp lite tutorials på hur jag har sytt de olika grejerna, men nu får det räcka för idag. Nu är det dags för lite fika och mys med min sparkande bebis :)

Små hjälpredor?

Lilla söta matte, jag kan hjälpa dig att sy.

De senaste dagarna har jag kommit igång med att sy lite babysaker inför hösten "nedfall". En bärsjal är redan klar och nu håller jag på med ett babynest. Med fyra busiga och äventyrslystna kattungar i stugan är det dock inte många stunder man får med lugn och ro. Allt ska undersökas och busas med! Men trots att det gör att allt tar lite extra tid så är det värt det att låta dem hållas - så många skratt som de väcker. Och så söta de är!

Jag kan mäta.

Jag kan klippa.

Jag kan dona med mönsterpappret.

Jag kan nåla.

Hm, den här pennan behövdes visst inte...

...men jag kan busa med den.

Titta matte så fint det blir!

Nu kan vi bara ligga här och njuta av vårt verk.

Mjuk och fin blev i alla fall bärsjalen i flanell.

I väntans tider

Som de flesta av er säkert redan vet så ska vi få barn till hösten. Jag är gravid i 24:e veckan och jag fullkomligen älskar min växande mage. Jag är en av dem som haft tur i min graviditet. Visst har jag känt av de vanliga graviditets- symptomerna; illamående; trötthet; järnbrist; och foglossning, men överlag har jag mått fantastiskt och jag känner nästan lite sorg över att jag inte alltid kommer att vara gravid. Att känna sparkarna av det lilla liv som växer i mig är en känsla som knappt går att beskriva i ord. Jag är så lycklig!

Svea undrar vad det är som sparkar i min mage.

Med tanke på hur fin hon är med kattungarna så är jag

säker på att hon kommer att bli en fantastisk "storasyster".

Några milstolpar

2013-02-19 Plussade på graviditetstestet

2013-04-02 Tidigt ultraljud - Ser det lilla hjärtat picka

2013-05-13 Berättade på jobbet att jag var gravid

2013-05-18 Kände de första fosterrörelserna

2013-05-22 Rutinultraljudet - Vilken fantastisk upplevelse!

2013-06-13 Vecka 20+ - Halvvägs genom graviditeten

2013-06-19 Erik kände bäbisen sparka för första gången

2013-07-04 Naveln på väg att ploppa ut :)

2013-11-01 Beräknad förlossning

Vårt lilla hjärtegryn!

Är det möjligtvis en Elna, eller en liten Alme?

Som med så mycket annat på senaste tiden har jag varit dålig på att dokumentera min växande mage, men när jag nu gick igenom kameran och telefonen hittade jag ändå några stycken. 

Vecka 12. Här kommer jag ihåg att jag tyckte att magen
hade börjat puta och få form. Så här i efterhand kan
jag inte tänka mig att jag kunde ha varit smalare innan.

Vecka 16. Bara 4 veckor senare och magen har växt till sig
ordentligt.

Vecka 18. Här ser jag faktiskt gravid ut på riktigt.

Vecka 24 - Nuläge.

Sötaste kattungarna i stada

Usch vad dålig jag har varit på att uppdatera bloggen det senaste halvåret. Det har liksom bara inte blivit av, men eftersom jag älskar att skriva ska försöka ge den en chans till - så här kommer ett lagom opretentiöst inlägg just för att komma igång.

Återigen har vi här på torpet fått kattungar. 6 veckor gamla har du hunnit bli nu och så gudomligt söta de är! Eftersom det är vår tredje kull har alla fått namn på C. Låt mig få presentera; Charlie; Chester; Columbus; och Cajsa.

Fr.v. Chester och Charlie.

Mamma Vira, Chester, Cajsa och Columbus

Busfröna Charlie och Chester

Den trötta fyrbarnsmamman Vira tar tacksam emot Sveas
hjälp med kattungarna. Här har vi Chester som sover middag på Svea. 

Ja, alla kattungarna sover faktiskt middag hos moster Svea.

Myspys

Kökssoffan har blivit det nya favorittillhållet.

Coola Charlie

Nyfikna Columbus

Självständiga Cajsa

Tack för oss!

Min pappa är rörmokare och han kan allt!

Som liten, så snart min pappa kom på tal, basunerade jag stolt ut att; Min pappa är rörmokare och han kan allt! Och som vuxen känns detta påstående fortfarande lika sant. När något som måste fixas händer så är det just pappa jag ringer, inte minst nu efter husköpet. Ta i somras till exempel när tryckkärlet sprack och vattnet bara sprutade. Då ringde jag pappa för att höra hur vi skulle gå vidare; var det något vi kunde göra själva eller behövde vi ringa en rörmokare? Jag sätter mig i bilen nu. Ge mig tre timmar så är jag där, sa han. Och tre timmar senare (vilket är den tid det tar att köra de 27 milen mellan Söderhamn och Västerås) var han här med ett nytt tryckkärl och räddade dagen.

I pappas tal till Erik och mig på vårt bröllop i oktober 2011 berättade pappa om den stolta lilla flickan som berättade för alla att hennes pappa minsann var rörmokare och att han kunde allt. Som vuxen och gift tyckte dock min pappa att det nu var dags för Erik att ta över. Men det är ett tungt ansvar att axla och även om jag har fullt förtroende för min man, så är det ändå pappa jag litar på mest när det krisar till sig. Men så igår hände det!

När jag skulle göra mig ordning för kvällen gled ett av mina vackra pärlörhängen, som Erik köpte till mig på vår bröllopsresa, ner i handfatet och vidare ner i avloppet. Jag var förtvivlad, så mycket affektionsvärde som örhänget hade och nu var det borta, för alltid! Erik kommer inspringande i badrummet efter att ha hört mitt jämrande. När han fått klart för sig vad som hänt berättade han lugnt och metodiskt att det skulle gå att hitta det och började sedan med att plocka isär vattenlåset. Men örhänget var inte där, hur vi än lyste och letade. När jag mer eller mindre gett upp lyckades Erik få ur lite äckligt klägg som satt fast i vattenlåset och där i fanns mitt örhänge. Min fantastiska man hade stigit in med ett, för honom, sällsynt lugn och räddat dagen. Detta trots att det var en viktig Champions League match på TV. Han var en hjälte, och i den stunden visste jag att jag utan att tveka kan säga att; Min man är ekonom och han kan allt!

Följ med på vinterpromenad

Det bästa med vintern måste vara alla vackra vinterpromenader som årstiden bjuder på. Hur underbart är det inte en kall vinterdag när vintersolen lyser med sitt vackra matta sken, snön glimmar och allt ligger tyst och stilla. För att inte tala om hur gott det smakar med kaffe och prickigkorvmacka när man är ute. Här kommer lite bilder från just sådana dagar.

Svea med fullt fokus på bollen i Saras hand.

Svea och jag

Fikapaus i Häxstugan

Kaffe, laxmacka, frukt och mormors goda kakor.

Varför inte ta sparken till postlådorna?

Vägen ner mot vattnet.

Erik och Svea på långpromenad.

Hög tid att vända hemåt.