Små hjälpredor?

Lilla söta matte, jag kan hjälpa dig att sy.

De senaste dagarna har jag kommit igång med att sy lite babysaker inför hösten "nedfall". En bärsjal är redan klar och nu håller jag på med ett babynest. Med fyra busiga och äventyrslystna kattungar i stugan är det dock inte många stunder man får med lugn och ro. Allt ska undersökas och busas med! Men trots att det gör att allt tar lite extra tid så är det värt det att låta dem hållas - så många skratt som de väcker. Och så söta de är!

Jag kan mäta.

Jag kan klippa.

Jag kan dona med mönsterpappret.

Jag kan nåla.

Hm, den här pennan behövdes visst inte...

...men jag kan busa med den.

Titta matte så fint det blir!

Nu kan vi bara ligga här och njuta av vårt verk.

Mjuk och fin blev i alla fall bärsjalen i flanell.

I väntans tider

Som de flesta av er säkert redan vet så ska vi få barn till hösten. Jag är gravid i 24:e veckan och jag fullkomligen älskar min växande mage. Jag är en av dem som haft tur i min graviditet. Visst har jag känt av de vanliga graviditets- symptomerna; illamående; trötthet; järnbrist; och foglossning, men överlag har jag mått fantastiskt och jag känner nästan lite sorg över att jag inte alltid kommer att vara gravid. Att känna sparkarna av det lilla liv som växer i mig är en känsla som knappt går att beskriva i ord. Jag är så lycklig!

Svea undrar vad det är som sparkar i min mage.

Med tanke på hur fin hon är med kattungarna så är jag

säker på att hon kommer att bli en fantastisk "storasyster".

Några milstolpar

2013-02-19 Plussade på graviditetstestet

2013-04-02 Tidigt ultraljud - Ser det lilla hjärtat picka

2013-05-13 Berättade på jobbet att jag var gravid

2013-05-18 Kände de första fosterrörelserna

2013-05-22 Rutinultraljudet - Vilken fantastisk upplevelse!

2013-06-13 Vecka 20+ - Halvvägs genom graviditeten

2013-06-19 Erik kände bäbisen sparka för första gången

2013-07-04 Naveln på väg att ploppa ut :)

2013-11-01 Beräknad förlossning

Vårt lilla hjärtegryn!

Är det möjligtvis en Elna, eller en liten Alme?

Som med så mycket annat på senaste tiden har jag varit dålig på att dokumentera min växande mage, men när jag nu gick igenom kameran och telefonen hittade jag ändå några stycken. 

Vecka 12. Här kommer jag ihåg att jag tyckte att magen
hade börjat puta och få form. Så här i efterhand kan
jag inte tänka mig att jag kunde ha varit smalare innan.

Vecka 16. Bara 4 veckor senare och magen har växt till sig
ordentligt.

Vecka 18. Här ser jag faktiskt gravid ut på riktigt.

Vecka 24 - Nuläge.

Sötaste kattungarna i stada

Usch vad dålig jag har varit på att uppdatera bloggen det senaste halvåret. Det har liksom bara inte blivit av, men eftersom jag älskar att skriva ska försöka ge den en chans till - så här kommer ett lagom opretentiöst inlägg just för att komma igång.

Återigen har vi här på torpet fått kattungar. 6 veckor gamla har du hunnit bli nu och så gudomligt söta de är! Eftersom det är vår tredje kull har alla fått namn på C. Låt mig få presentera; Charlie; Chester; Columbus; och Cajsa.

Fr.v. Chester och Charlie.

Mamma Vira, Chester, Cajsa och Columbus

Busfröna Charlie och Chester

Den trötta fyrbarnsmamman Vira tar tacksam emot Sveas
hjälp med kattungarna. Här har vi Chester som sover middag på Svea. 

Ja, alla kattungarna sover faktiskt middag hos moster Svea.

Myspys

Kökssoffan har blivit det nya favorittillhållet.

Coola Charlie

Nyfikna Columbus

Självständiga Cajsa

Tack för oss!

Min pappa är rörmokare och han kan allt!

Som liten, så snart min pappa kom på tal, basunerade jag stolt ut att; Min pappa är rörmokare och han kan allt! Och som vuxen känns detta påstående fortfarande lika sant. När något som måste fixas händer så är det just pappa jag ringer, inte minst nu efter husköpet. Ta i somras till exempel när tryckkärlet sprack och vattnet bara sprutade. Då ringde jag pappa för att höra hur vi skulle gå vidare; var det något vi kunde göra själva eller behövde vi ringa en rörmokare? Jag sätter mig i bilen nu. Ge mig tre timmar så är jag där, sa han. Och tre timmar senare (vilket är den tid det tar att köra de 27 milen mellan Söderhamn och Västerås) var han här med ett nytt tryckkärl och räddade dagen.

I pappas tal till Erik och mig på vårt bröllop i oktober 2011 berättade pappa om den stolta lilla flickan som berättade för alla att hennes pappa minsann var rörmokare och att han kunde allt. Som vuxen och gift tyckte dock min pappa att det nu var dags för Erik att ta över. Men det är ett tungt ansvar att axla och även om jag har fullt förtroende för min man, så är det ändå pappa jag litar på mest när det krisar till sig. Men så igår hände det!

När jag skulle göra mig ordning för kvällen gled ett av mina vackra pärlörhängen, som Erik köpte till mig på vår bröllopsresa, ner i handfatet och vidare ner i avloppet. Jag var förtvivlad, så mycket affektionsvärde som örhänget hade och nu var det borta, för alltid! Erik kommer inspringande i badrummet efter att ha hört mitt jämrande. När han fått klart för sig vad som hänt berättade han lugnt och metodiskt att det skulle gå att hitta det och började sedan med att plocka isär vattenlåset. Men örhänget var inte där, hur vi än lyste och letade. När jag mer eller mindre gett upp lyckades Erik få ur lite äckligt klägg som satt fast i vattenlåset och där i fanns mitt örhänge. Min fantastiska man hade stigit in med ett, för honom, sällsynt lugn och räddat dagen. Detta trots att det var en viktig Champions League match på TV. Han var en hjälte, och i den stunden visste jag att jag utan att tveka kan säga att; Min man är ekonom och han kan allt!

Följ med på vinterpromenad

Det bästa med vintern måste vara alla vackra vinterpromenader som årstiden bjuder på. Hur underbart är det inte en kall vinterdag när vintersolen lyser med sitt vackra matta sken, snön glimmar och allt ligger tyst och stilla. För att inte tala om hur gott det smakar med kaffe och prickigkorvmacka när man är ute. Här kommer lite bilder från just sådana dagar.

Svea med fullt fokus på bollen i Saras hand.

Svea och jag

Fikapaus i Häxstugan

Kaffe, laxmacka, frukt och mormors goda kakor.

Varför inte ta sparken till postlådorna?

Vägen ner mot vattnet.

Erik och Svea på långpromenad.

Hög tid att vända hemåt.

En spark i natten

Bild lånad från Liten Tuwa

Svea och jag kom precis in från en av mina absolut roligaste kvällspromenader någonsin. Kylan och snön, tillsammans med nollgraderna som varit idag har skapat det perfekta sparkföret. Vägarna här omkring är varken sandade eller saltade så det var bara att öppna grinden och glida ut i vinterkvällen. Jag hade Svea i dragselen så hon drog mig längs med vägarna i en väldans fart. Det var helt fantastiskt att susa fram i mörkret och känna den friska vinterluften i lungorna. Lite orolig var jag för att stöta på ett snöfritt område på vägen och flyga framlänges över sparken, men snön låg tryggt packad över vägarna. Jag är så fantastiskt lycklig över att jag bor på landet igen, och jag kan komma på mig själv med den tanken flera gånger per dag. Det kan vara tystnaden, fåglarna utanför fönstret, närheten till naturen, det orörda snölandskapet, kvällspromenaderna i mörkret, grannarna man småpratar med eller korna som råmar. Och jag tänker; äntligen, äntligen, äntligen är jag hemma igen.