Efter att ha klivit upp tidigt och skjutsat Erik till stationen kändes den fortfarande varma sängen så inbjudande när jag kom hem, att jag bara inte kunde motstå. Så jag bredde några mackor av det hembakade brödet, gjorde i ordning en rykande kopp te och kröp ner mellan lakanen med en god bok. Lyckades till och med somna om en liten stund och drömde så vackra drömmar att det kändes tungt att kliva upp. Men det var innan min blick föll på den vackra pelargonkvisten i fönstret.
Den är från den röda pelargonen jag köpte i förrgår och kvisten gick av i transporten hem. Tänk att något så litet kan vara så vackert. Och utanför ser man de vackra munblåsta glasen på farstun.
