I majoriteten av mina allra roligaste och lyckligaste minnen finns min barndomsvän Sara alltid närvarande. Aldrig har jag haft så roligt ihop med någon annan. Vi hade en förmåga att driva våra föräldrar galna med timslånga telefonsamtal trots att vi spenderat hela skoldagen tillsammans. Liggandes på golvet i våra flickrum kunder vi ägna timmar åt att prata om kärlek (oftast olycklig sådan), skolan, killar och tonårslivets alla andra glädjeämnen och bekymmer, och allt detta med Scorpionsballader spelandes i högtalarna. Skrattat har vi gjort, ofta och mycket, så mycket att vi knappt kunnat andas. Vi har flamsat och festat ihop. Funnits där för varandra när den andra druckit lite för mycket och kräkts på en toalett. Rest ihop och upplevt världen tillsammans och alltid, på något konstigt sätt, råkat ut för äventyr. Stöttat varandra i motgångar och glatt oss åt varandras framgångar. Filosoferat om livet, gjort upp framtidsplaner, ändrat oss och ändrat oss igen. Sara, jag har verkligen dig att tacka för så många av mina finaste minnen. Jag hoppas du vet att jag älskar dig och alltid kommer att vara din vän vad som än händer.
Men hur kommer nu hallonsylten in i allt detta? Jo, det är så att Saras föräldrar, Christina och Tore, gör den mest himmelska hallonsylt jag någonsin ätit. Det har till och med hänt att jag drömt om den på nätterna :) Och idag var det dags för mig att göra min allra första egna hallonsylt. Erik och jag hade varit ute och plockat ca 1 1/2 l vildhallon och dessa varvade vi sedan med 3 1/2 dl socker i en kastrull. Efter två timmar hade de syltat till sig och kokades då på låg värme i 10 minuter. Sylten såg lovande ut, både färgen och konsistensen, och där utöver luktade den himmelskt. Men så kom eldtestet - fungerade den till pannkakor?
Redan vid första tuggan kände jag en varm känsla sprida sig genom min kropp. Att så många minnen kan göra sig påminda av lite hallonsylt; Minnen av alla de mysiga stunder jag spenderat tillsammans med Sara i hennes barndsomhems hemtrevliga kök, filosoferande om livet och ätandes nygräddade pannkakor med sylt. Och alla de gånger Christina skickat med en burk hallonsylt med Sara eftersom hon vet hur mycket jag älskar den. Smaker och lukter har verkligen en fantastisk förmåga att framkalla minnen och jag är så glad att jag välsignats med så många vackra sådana. Jag ser även fram emot att skapa fler minnen allt medan tiden går. Kanske kommer jag på ålderns höst även att minnas de stunder jag tagit fram pannkakslaggen och stekt pannkakor till barn och barnbarn - alltid serverade med hallonsylt. Och tro mig, jag kommer definitivt se till att skapa ännu fler fina hallonminnen tillsammans med min kära vän. Sara, det står redan en burk här och väntar på dig!
